Hej, nu kommer det, och jag har ingen ANING om vad jag ska skriva om, buhu.. men jag får försöka knappa in något iallafall.

hmm.. hur ska jag börja, Jo, jag kan skriva om Andning och att försöka stänga in sig eller stänga av sig, det beror på vad man vill göra.

Har Du nångång bara försökt koncentrera på din andning? Försökt att få lugnet att sprida sig i kroppen? Det har jag, jag använder det varje dag. Den senaste tiden, ca ett-två år tillbaka har jag haft problem med att somna på kvällarna, då funkar det att koncentrara sig på sin andning, de kanske inte funkar på alla, men på mig. Och nu när jag har börjat med ögonbindel så blir det ett speciellt lugn för mig, det är mörkret, samma sak händer när jag blundar bara, jag glider in i en annan värld, jag kan tänka på annat, jag kan komma in djupare i mig själv.

Men en sak som för mig är omöjlig är att kunna stänga av sig, jag kan bara inte, mina tankar snurrar runt, jag får absolut inte bort det. Det är därför jag älskar att somna, då tänker jag inte, då är jag i sömnens värld, jag behöver inte koncentrera mig på nånting. Jag hör ingenting, jag känner ingenting, jag ser ingenting. Förrutom när jag haft en mardröm, då är jag oftast livrädd för att somna, det är då speciellt som jag har använding av min andning och mörker, då försvinner tankarna om mardrömmen.

Nej, så jag kan inte stänga av mig när jag är vid vaket tillstånd, och det hatar jag, jag hatar att inte kunna stänga ute mig själv. Jag vill så gärna, ibland orkar jag inte behöva tänka, men jag kan inte sluta, det spelar ingen roll om jag är trött, den enda gång det händer är somsagt bara i mitt tillstånd som sovande.

Jag har perioder då jag kan bli riktigt deprimerad, förr var det mycket, nu är det mindre, det händer kanske nån/några gånger i månaden det är lite olika. Men då har jag ingen anledning, oftast in iallafall. Det är bara som en matt dimma in kroppen på mig, att förklara och den har inte med saken att göra. Det jag vill komma fram till är att när jag känner mig deprimerad så lyssnar jag inte på nån, folk kan säga saker, jag hör det men jag förstår lixom inte hur de kan ha rätt, för jag tycker att mitt motargument är bättre, men jag försöker att få mig lugn genom att andas stadigt vilket är svårare än det låter. Och nån annan dag när jag tänker tillbaka på det så fattar jag hur dumma mina argument var, men nästa gång jag är deprimerad så faller jag tillbaka i detdär med att att mina motargument är bättre.


Denna text är nog inte så bra men jag vill bara få fram att jag är otroligt glad att jag kan kontrollera min andning och att den kan hjälpa mig till att må bättre.

/Stina